Pakistan

Idag blev jag en matupplevelse rikare. För första gången i mitt liv åt jag pakistansk mat. Kalaset ägde rum på Lilla Pakistan, en trevlig restaurang på St. Eriksgatan.

Det kändes som valet av rätt kunde kvitta helt, för jag visste ju inte hur någon av rätterna skulle smaka. Av någon anledning föll valet på:

CHICKEN MASALEDAR

Små kycklingfileer tillredda med tomater, lök färsk koriander och ingerära i yoghurtsås

Den såg ut såhär:

En spännande och väldigt smakrik anrättning med bra drag. Påminde mycket om indisk mat men ändå med en egen stil. Smaken av koriander var påtaglig. Tillsammans med ett Naan och en Kilkenny blev det en minnesvärd måltid. Rekommenderas!

/ Risto

Man in The Moon

4 ölsugna kollegor styrde långa benet före mot Queens Head i hopp om varsin Fish'n'Chips med tillhörande maltdrycker. Hoppet släcktes när vi kom innanför dörren. Tydligen finns det fler öl och Fish'n'Chips-sugna i den här staden.

Plan B: Man in The Moon - en annan Gastropub inom behagligt gångavstånd, och med ett gediget ölutbud är det ingen ersättare som skäms för sig. Tre burgare och en råraka med löjrom beställdes. Jag var lite ivrig att sätta tånderna i min burgare så den hann inte fångas på bild, det enda som finns dokumenterat är några ledsna pommes frites och lite utsmetad HP-sås.

Var tog hamburgaren vägen?

Vi har ju alla ätit vår beskärda del av burgare genom åren, och det är ju en rätt som är synnerligen svår att misslyckas med. Det som gjorde att den här burgaren stack ut lite var ett omsorgsfullt smaksatt kött, men mycket spiskummin. Tillsammans med ost och bacon (ett viktigt inslag) skapade det en fin smakupplevelse.

Maten ackompanjerades av (i tur och ordning):

1. Spaten Oktoberfestbier - Alkoholstark, småtrevlig, slätstruken
2. Tripel Karmeleit - Belgisk, söt, smakrik
3. Nils Oscar Kalasöl - Mörk och fin

Som ni säkert anar hade vi en trivsam kväll. Men vi får ta revanch på Queens Head vid ett annat after work-tillfälle. Och då jävlar...

/ Risto

Sotad Kyckling

Dagens lunch intogs på det legendariska lunchhaket WKB (Jag har all anledning att återkomma med fler blogginlägg från denna "kungen av lunchställen")

WKB - A.K.A: Finlandsfärjan

Jag beslutade mig för en "kombo" av rätterna:

• Sotad kycklingfilé, BBQ-sås och fried rice. (på stora tallriken)
• Boerwurst med pommes frites och färskostdip. (på lilla tallriken)

Dagens måltid. På den vänsta tallriken märks avsaknaden av pommes frites.

Det smakade mycket gott, men jag är missnöjd med balansen av matvarorna jag fick till på tallrikarna. Jag tog alldeles för lite fried rice och pommes frites (ingen pommes frites alls faktiskt, jag hade inte tillräckligt tålamod att invänta en påfyllning av pommes frites-lådan). Mot slutet av måltiden satt jag och åt bara kött och sås. Synd på en så god måltid i övrigt.

Under måltiden grubblade stoffe över vad det innebär att "sota" mat. Jag visste inte heller, men nu har jag undersökt saken. Efter lite googlande kom jag fram till att "sotad" är "blackened" på engelska, och då kan man läsa på wikipedia:

The food is dipped in melted butter and then dredged in a mixture of herbs and spices, usually some combination of thyme, oregano, chili pepper, peppercorns and salt. It is then cooked in an extremely hot cast iron skillet.

 Det handlar med andra ord om att inte snåla med smöret och kryddorna och bränna på stekpannan (av gjutjärn) ordentligt. Jag gillar konceptet.

/ Risto

Studentmat revisited

Min favoriträtt som student (favoritheten beräknas genom en sammanslagning av smak, lättlaghet och pris) var Bacon med pasta. Receptet är:

• Koka 2.5 dl kungsörnens snabbmakaroner generöst (inget "al dente"-tjafs).
• Knaperstek ett paket bacon (Här gäller det att hitta rätt knapernivå).
• Blanda allt i en djup tallrik och avnjut med Heinz ketchup.

Min present från i fredags innehöll ett paket bacon och därför passade det bra att återuppleva rätten ikväll. Min nu lite vassare ekonomiska situation tillåter en något upppimpad version av den gamla klassikern:

• Koka 2.5 dl IKEAs pastaälgar generöst (inget "al dente"-tjafs).
• Knaperstek ett paket bacon (Här gäller det att hitta rätt knapernivå).
• Blanda allt i en djup tallrik och avnjut med:
  
  • Bacon Hot Sauce
  • Curryketchup
  • Baconsalt med Jalapeñosmak
  • Dill

Resultat - lika gott som jag minns det.

/ Risto

Bacon Lovers Gift Pack

Jag fyllde 30 år i fredags. En av presenterna jag fick var The Ultimate Bacon Lovers Gift Pack, ett fantastiskt hopplock av spännande baconprodukter. Bland höjdpunkterna märks:

• Baconnaise -  Bearnaisesås med baconsmak
• Mmmvelopes - Kuvert med baconsmak
• Bacon Lip Balm - Lypsyl med baconsmak
• Sju olika sorters baconsalt

Man undrar ju hur man har klarat sig utan allt detta i 30 år. =)

Hittills har jag smakat på en variant av baconsalt (jalapeño) och Bacon Hot Sauce som också följde med i paketet. Båda har varit riktigt goda och verkar användbara - för att citera J&D's:

Everything Should Taste Like Bacon 

/ Risto

Risto Rants har äntligen startats

Det hela startade för ett par månader sen över en lunch på jobbet. Jag och mina lunchkamrater beklagade oss över den högst mediokra Pasta Bolognese som serverades vid tillfället. Jag berättade då att jag hade hört nånstans (förmodligen från den senaste säsongen av På Spåret) att det finns ett officiellt recept på Pasta Bolognese (från Bologna givetvis) som regleras av någon italiensk instans. Jag rabblade upp några ingredienser som jag trodde mig komma ihåg:

Risto: "Den ska innehålla typ: köttfärs, fläsk, morot, selleri" osv...

Stoffe: "Morot och fläsk! Är du galen?" varpå han styrde sin telefon till Wikipedia för att undersöka saken, och det visade sig (givetvis) att jag hade rätt. 

Tomas: "Kollade du upp det på Ristos blogg eller?... höhö!"

Efter det började skämten om att jag borde starta en matblogg så jag kunde skriva om Bolognese-receptet.

Senare under dagen över ett parti 9-ball fick Mange den brillianta idén att jag skulle kalla min matblogg för "Risto Rants" som förutom att betyda typ "Risto rabblar smörja" också för tankarna till Ristorante. Namnet är nästan för bra för att låta bli.

Min inställning till bloggande har alltid varit typ: "det kan ju vara intressant att läsa en blogg, men jag kan ju inte skriva en blogg, jag har ju inga åsikter om nånting". Men under veckorna sedan "Risto Rants"-idén kläcktes har jag kommit fram till att mat är nånting jag faktiskt har åsikter om (det har vi ju alla), så det skulle ju gå att blogga om. Det skulle t.o.m. vara ganska kul att blogga om.

Så nu börjar den iallafall officiellt; Ristos matblogg "Risto Rants". Den är väldigt anspråkslös och jag räknar inte med några läsare eller att den alls kommer finnas särskilt länge. Om jag känner mig själv rätt kommer den här bloggen ha samma öde som alla andra "spännande projekt" jag startar. Dom brukar dö ganska snabbt p.g.a. brist på antingen tid eller intresse. Men man vet ju aldrig. Om ett år kanse Risto Rants kommer vara första träffen på Google när man söker på "bacon" =)

/ Risto