Risto Rants gör comeback!

Ni som följer den här bloggen regelbundet kanske tycker att det har varit lite snålt med inlägg senaste tiden? Jag kan förstå att känslan är så eftersom det här är det första inlägget på över 5 år! Men den som väntar på något gott...

Ny skepnad

Risto Rants är en matblogg, men inte den typen av matblogg som diskuterar recept på chokladfondant, vilken tryffelgris man bör använda på senvåren, eller vilken bunsenbrännare som ger den krispigaste ytan på creme bruléen. Risto Rants satsar på matupplevelser i vardagen och framförallt ätandet av maten. Det gör att fokus har legat på enkla restauranger och enkel hemlagad mat, med ämnen som t.ex. hur man kokar bra pastaälgar eller hur man sköter sig i kön till Günters korvkiosk.

Från och med nu och under en tid framöver kommer bloggen ha ett tema, nämligen hamburgare. Det är en maträtt som ligger mig varmt om hjärtat, och jag verkar inte vara ensam: hamburgerrestauranger ploppar upp som svampar i jorden. Man kan fråga sig varför det är så. Min egna teori är att det är människor i min ålder (30-40 år), som liksom mig är uppväxta i en tid när hamburgare var något spännande, som startar och driver dessa restauranger. Hursomhelst är det dags för mig att uppleva dessa ställen, så under en tid framöver kommer bloggen helt och hållet vara dedikerad till hamburgesas!

Först ut: Phil's i Sumpan

Ambitionen är enkel – att med de bästa råvarorna och genom att själva göra allt från grunden servera de godaste hamburgarna.

Så lyder Phil's Burgers motto på hemsidan. Det låter inte enkelt om du frågar mig. Låt oss se vad dom går för.

Menyn är väldigt enkel: 3 köttburgare (enkel, dubbel och ost), en vegetarisk (halloumi) och en juniorburgare. Härtill kan väljas tillbehör från en lista med en uppsättning som får betraktas som standard. Mitt val blev en enkelburgare men pommes, dipp och coleslaw. Tillsammans med en Sleepy Bulldog på fat är det på pappret en lovande måltid. Beställning och förskottsbetalning gjordes i baren vilket för mig är en helt ok lösning, jag slipper gärna krånglandet med notan i slutet av måltiden.

Utsikten från testpanelens bord

Lokalen har en blandning av industri och ombonad känsla. En trevlig väntan på maten.

Presentationen

Upplägget har mer känslan av snabbmatshak än finrestaurang, men är funktionsdugligt. Pommes fritsen var riktigt bra med fin krispighet. Till höger syns dippsåsen som är en majonnäsklet av bra kvalité.

Själva burgaren är en högrevsvariant som är tillagad lite lagom medium med fin yta. Den är det jag skulle kalla för en amerikansk typ, dvs. mycket kött ost och bröd. Något enstaka salladsblad har dock smugit sig in. Jag är väldigt nöjd med smaken överlag.

Det här var en bra start på hamburgeräventyret och det är en utmärkt referensburgare som sätter ribban högt. Vilka andra hak når upp till det här?

/Risto

När åt du en korv sist?

... den frågan möts man av när man anländer Günter's korvkiosk på Karlbergsvägen. Kan Günter möta upp testpatrullens skyhöga förväntningar? Läs vidare och se!

Förväntningarna är stora i kön.

Det är nog fler än jag som tänker på en ljumen, hal, smal, vattnig och smaklös stackars korv i ett bröd som består av 99% luft, när man tänker på korvkioskkorv. Ketchup och senap får varsamt balanseras uppe på den smala ryggen av korven, för att fem sekunder senare halka av och landa på byxorna nånstans i knähöjd. Det hindrar inte oss från att envist beställa detta mellanmål gång på gång, i hopp om att det "kanske smakar bättre den här gången", för att varje gång bli ungefär lika besviken, men något mättare.

Per och jag fick höra talas om Günters korvkiosk i förra veckan. En korvkiosk som tar korv på allvar är nånting vi vill ha, så vi beslöt oss för att skicka en testpatrull till Karlbergsvägen. Patrullen bestod av Per, Jonca och jag själv.

Vi möttes av en rejäl beskrivande meny vid korvkiosken. Omdömena om korvarna kändes trovärdiga eftersom Günter också bjöd på en hel del negativa kommentarer om sina korvar:

• Knackwurst - En tråkig korv. Folkhemskorv som samlat en trogen krets diggare.
• Ungersk bratwurst - En liten för fadd korv för att vara en ungrare. Ingen större framgång, om jag ska vara ärlig.

Jonca valde Türinger Wurst - "En smaksensation, korvarnas Rolls Royce. Folk förstår inte storheten i en korv gjord på kalvkött." Jag kände att jag inte ville bränna den bästa första gången jag var där, utan valde Tiroler Wurst - "En hård korv med stora köttbitar som bjuder på härligt tuggmotstånd. Stark. Populär." Per valde tidigare nämnda Ungersk bratwurst. (Jag och Jonca undrar lite över varför han valde en korv som Günter beskriver som "fadd".)

En liten nervositet spridde sig nu i panelen. Günter verkade ganska bestämd och ville ha klara tydliga besked av gästerna. Det var en Soup Nazi-stämning vi kände, och vi ville ju inte bli banlysta innan vi hann smaka på läckerheterna.

Jag har fått min korv och kan andas ut medans Jonca försöker lägga en korrekt beställning.

Vi fick tillslut varsin varsamt tillagad korv i frasigt bröd av baguette-typ med en uppsättning oidentifierbara såser och surkål. Det är utan tvekan den bästa korv jag ätit och jag fick känslan av att Per och Jonca tyckte ungefär samma. Günter höll med andra ord för trycket, och jag kan knappt bärga mig att prova de andra läckerheterna på menyn: Polsk bratwurst, Zigeuner wurst, Krakauer wurst, älgkorv... listan är lång. 

Per har just satt tänderna i sin Türinger Wurst.

På väg därifrån kom vi fram till att det ultimata vore att avnjuta Günters korvar i solen en varm sommardag ackompanjerad av en iskall lager. Men detta är nog för mycket begärt i Sverige, det kanske är sådant man har Tyskland till?

Günters korvkiosk får 5 surkålsburkar av 5 möjliga. Jag kommer garanterat tillbaka.

/ Risto 

Chilichock på Sabai Sabai

Både Henke och Björn är hängivna förespråkare av thaimathaket Sabai Sabai. Det ligger bara ett stenkast hemifrån och jag fick äntligen anledning att smaka på det i förra veckan. Jag har läst lite åsikter på forumet i Allt om stockholm och där kan kommentarerna i stort sett delas in i två kategorier:

1. "Sabai Sabai är ett fantastiskt thaimatställe, förmodligen det bästa i stan."
2. "Sabai Sabai är ett ganska mediokert thaimatställe som lever enbart på sitt goda rykte från en tid då dom serverade fantastisk thaimat."

I.o.m dessa lite spretande kommentarer var mina förväntningar ganska låga. "Hur upphetsad kan man bli av kyckling i grön curry" - tänkte jag.

Det första intrycket av stället var mycket bra: En trevlig tropisk/djungel-miljö och en meny med ett stort och varierande utbud. Jag var den här kvällen lite vild och bestämde mig för en fiskrätt: Lätt friterad pangasiusfilé och wokade grönsaker.

Den var markerad med en chilifrukt i menyn (på en skala från 0 till 3) vilket innebar att den bjöd på en behaglig lätt chilistyrka... ända tills jag råkade äta upp en hel chilifrukt som hade smugit sig in i en tugga av andra grönsaker. Det var en riktigt het rackare och det var nog den starkaste (chili-)upplevelsen i mitt liv. När hettan hade lagt sig några minuter senare kunde jag fortsätta njuta av måltiden.

Sabai Sabai bjöd på en riktigt fin måltid som väl lever upp till restaurangens fina rykte.

/ Risto

Pljeskavica och fläskhare

Igår (torsdag) hade WKB en liten överraskning på den annars så förutsägbara torsdagsmenyn: Pljeskavica, som är någon form av balkansk färsbiff. Spännande och med bra drag i smaken.

Det här är inte den Pljeskavica som WKB serverade utan en bild som jag hittade med Googles bildsök. Faktum är att ingenting med rätten på bilden stämmer överens med det jag åt i torsdags.

Rätten skulle serveras med ajvar - en smarrig paprikaröra, men den hade tagit slut. Klockan var då inte ens 12 och ajvaren hade tagit slut! Slappt av WKB.

På väg från lunchen slängde vi ett getöga på menyn och konstaterade att fredagens meny bjöd på fläskhare. Vi gick ocg funderade på hur den gnagaren ser ut. Är den besläktat med gris på något sätt? Jag lovade att kolla upp det och skriva om det här. Tydligen har fläskhare ingenting med djuret Hare att göra:
Från svensktkott.se:

"Fläskhare" [...] används ibland på restaurang för det som i butik kallas "fläskytterfilé". Det vill säga kotletrad putsad från ben och fett.

/ Risto

Pakistan

Idag blev jag en matupplevelse rikare. För första gången i mitt liv åt jag pakistansk mat. Kalaset ägde rum på Lilla Pakistan, en trevlig restaurang på St. Eriksgatan.

Det kändes som valet av rätt kunde kvitta helt, för jag visste ju inte hur någon av rätterna skulle smaka. Av någon anledning föll valet på:

CHICKEN MASALEDAR

Små kycklingfileer tillredda med tomater, lök färsk koriander och ingerära i yoghurtsås

Den såg ut såhär:

En spännande och väldigt smakrik anrättning med bra drag. Påminde mycket om indisk mat men ändå med en egen stil. Smaken av koriander var påtaglig. Tillsammans med ett Naan och en Kilkenny blev det en minnesvärd måltid. Rekommenderas!

/ Risto

Man in The Moon

4 ölsugna kollegor styrde långa benet före mot Queens Head i hopp om varsin Fish'n'Chips med tillhörande maltdrycker. Hoppet släcktes när vi kom innanför dörren. Tydligen finns det fler öl och Fish'n'Chips-sugna i den här staden.

Plan B: Man in The Moon - en annan Gastropub inom behagligt gångavstånd, och med ett gediget ölutbud är det ingen ersättare som skäms för sig. Tre burgare och en råraka med löjrom beställdes. Jag var lite ivrig att sätta tånderna i min burgare så den hann inte fångas på bild, det enda som finns dokumenterat är några ledsna pommes frites och lite utsmetad HP-sås.

Var tog hamburgaren vägen?

Vi har ju alla ätit vår beskärda del av burgare genom åren, och det är ju en rätt som är synnerligen svår att misslyckas med. Det som gjorde att den här burgaren stack ut lite var ett omsorgsfullt smaksatt kött, men mycket spiskummin. Tillsammans med ost och bacon (ett viktigt inslag) skapade det en fin smakupplevelse.

Maten ackompanjerades av (i tur och ordning):

1. Spaten Oktoberfestbier - Alkoholstark, småtrevlig, slätstruken
2. Tripel Karmeleit - Belgisk, söt, smakrik
3. Nils Oscar Kalasöl - Mörk och fin

Som ni säkert anar hade vi en trivsam kväll. Men vi får ta revanch på Queens Head vid ett annat after work-tillfälle. Och då jävlar...

/ Risto

Sotad Kyckling

Dagens lunch intogs på det legendariska lunchhaket WKB (Jag har all anledning att återkomma med fler blogginlägg från denna "kungen av lunchställen")

WKB - A.K.A: Finlandsfärjan

Jag beslutade mig för en "kombo" av rätterna:

• Sotad kycklingfilé, BBQ-sås och fried rice. (på stora tallriken)
• Boerwurst med pommes frites och färskostdip. (på lilla tallriken)

Dagens måltid. På den vänsta tallriken märks avsaknaden av pommes frites.

Det smakade mycket gott, men jag är missnöjd med balansen av matvarorna jag fick till på tallrikarna. Jag tog alldeles för lite fried rice och pommes frites (ingen pommes frites alls faktiskt, jag hade inte tillräckligt tålamod att invänta en påfyllning av pommes frites-lådan). Mot slutet av måltiden satt jag och åt bara kött och sås. Synd på en så god måltid i övrigt.

Under måltiden grubblade stoffe över vad det innebär att "sota" mat. Jag visste inte heller, men nu har jag undersökt saken. Efter lite googlande kom jag fram till att "sotad" är "blackened" på engelska, och då kan man läsa på wikipedia:

The food is dipped in melted butter and then dredged in a mixture of herbs and spices, usually some combination of thyme, oregano, chili pepper, peppercorns and salt. It is then cooked in an extremely hot cast iron skillet.

 Det handlar med andra ord om att inte snåla med smöret och kryddorna och bränna på stekpannan (av gjutjärn) ordentligt. Jag gillar konceptet.

/ Risto