När åt du en korv sist?

... den frågan möts man av när man anländer Günter's korvkiosk på Karlbergsvägen. Kan Günter möta upp testpatrullens skyhöga förväntningar? Läs vidare och se!

Förväntningarna är stora i kön.

Det är nog fler än jag som tänker på en ljumen, hal, smal, vattnig och smaklös stackars korv i ett bröd som består av 99% luft, när man tänker på korvkioskkorv. Ketchup och senap får varsamt balanseras uppe på den smala ryggen av korven, för att fem sekunder senare halka av och landa på byxorna nånstans i knähöjd. Det hindrar inte oss från att envist beställa detta mellanmål gång på gång, i hopp om att det "kanske smakar bättre den här gången", för att varje gång bli ungefär lika besviken, men något mättare.

Per och jag fick höra talas om Günters korvkiosk i förra veckan. En korvkiosk som tar korv på allvar är nånting vi vill ha, så vi beslöt oss för att skicka en testpatrull till Karlbergsvägen. Patrullen bestod av Per, Jonca och jag själv.

Vi möttes av en rejäl beskrivande meny vid korvkiosken. Omdömena om korvarna kändes trovärdiga eftersom Günter också bjöd på en hel del negativa kommentarer om sina korvar:

• Knackwurst - En tråkig korv. Folkhemskorv som samlat en trogen krets diggare.
• Ungersk bratwurst - En liten för fadd korv för att vara en ungrare. Ingen större framgång, om jag ska vara ärlig.

Jonca valde Türinger Wurst - "En smaksensation, korvarnas Rolls Royce. Folk förstår inte storheten i en korv gjord på kalvkött." Jag kände att jag inte ville bränna den bästa första gången jag var där, utan valde Tiroler Wurst - "En hård korv med stora köttbitar som bjuder på härligt tuggmotstånd. Stark. Populär." Per valde tidigare nämnda Ungersk bratwurst. (Jag och Jonca undrar lite över varför han valde en korv som Günter beskriver som "fadd".)

En liten nervositet spridde sig nu i panelen. Günter verkade ganska bestämd och ville ha klara tydliga besked av gästerna. Det var en Soup Nazi-stämning vi kände, och vi ville ju inte bli banlysta innan vi hann smaka på läckerheterna.

Jag har fått min korv och kan andas ut medans Jonca försöker lägga en korrekt beställning.

Vi fick tillslut varsin varsamt tillagad korv i frasigt bröd av baguette-typ med en uppsättning oidentifierbara såser och surkål. Det är utan tvekan den bästa korv jag ätit och jag fick känslan av att Per och Jonca tyckte ungefär samma. Günter höll med andra ord för trycket, och jag kan knappt bärga mig att prova de andra läckerheterna på menyn: Polsk bratwurst, Zigeuner wurst, Krakauer wurst, älgkorv... listan är lång. 

Per har just satt tänderna i sin Türinger Wurst.

På väg därifrån kom vi fram till att det ultimata vore att avnjuta Günters korvar i solen en varm sommardag ackompanjerad av en iskall lager. Men detta är nog för mycket begärt i Sverige, det kanske är sådant man har Tyskland till?

Günters korvkiosk får 5 surkålsburkar av 5 möjliga. Jag kommer garanterat tillbaka.

/ Risto 

Chilichock på Sabai Sabai

Både Henke och Björn är hängivna förespråkare av thaimathaket Sabai Sabai. Det ligger bara ett stenkast hemifrån och jag fick äntligen anledning att smaka på det i förra veckan. Jag har läst lite åsikter på forumet i Allt om stockholm och där kan kommentarerna i stort sett delas in i två kategorier:

1. "Sabai Sabai är ett fantastiskt thaimatställe, förmodligen det bästa i stan."
2. "Sabai Sabai är ett ganska mediokert thaimatställe som lever enbart på sitt goda rykte från en tid då dom serverade fantastisk thaimat."

I.o.m dessa lite spretande kommentarer var mina förväntningar ganska låga. "Hur upphetsad kan man bli av kyckling i grön curry" - tänkte jag.

Det första intrycket av stället var mycket bra: En trevlig tropisk/djungel-miljö och en meny med ett stort och varierande utbud. Jag var den här kvällen lite vild och bestämde mig för en fiskrätt: Lätt friterad pangasiusfilé och wokade grönsaker.

Den var markerad med en chilifrukt i menyn (på en skala från 0 till 3) vilket innebar att den bjöd på en behaglig lätt chilistyrka... ända tills jag råkade äta upp en hel chilifrukt som hade smugit sig in i en tugga av andra grönsaker. Det var en riktigt het rackare och det var nog den starkaste (chili-)upplevelsen i mitt liv. När hettan hade lagt sig några minuter senare kunde jag fortsätta njuta av måltiden.

Sabai Sabai bjöd på en riktigt fin måltid som väl lever upp till restaurangens fina rykte.

/ Risto

Pljeskavica och fläskhare

Igår (torsdag) hade WKB en liten överraskning på den annars så förutsägbara torsdagsmenyn: Pljeskavica, som är någon form av balkansk färsbiff. Spännande och med bra drag i smaken.

Det här är inte den Pljeskavica som WKB serverade utan en bild som jag hittade med Googles bildsök. Faktum är att ingenting med rätten på bilden stämmer överens med det jag åt i torsdags.

Rätten skulle serveras med ajvar - en smarrig paprikaröra, men den hade tagit slut. Klockan var då inte ens 12 och ajvaren hade tagit slut! Slappt av WKB.

På väg från lunchen slängde vi ett getöga på menyn och konstaterade att fredagens meny bjöd på fläskhare. Vi gick ocg funderade på hur den gnagaren ser ut. Är den besläktat med gris på något sätt? Jag lovade att kolla upp det och skriva om det här. Tydligen har fläskhare ingenting med djuret Hare att göra:
Från svensktkott.se:

"Fläskhare" [...] används ibland på restaurang för det som i butik kallas "fläskytterfilé". Det vill säga kotletrad putsad från ben och fett.

/ Risto